Jag älskar dig.

Älskade, finaste, underbara, bästa farfar. Jag saknar dig så mycket att det gör ont. Det har gått lite mer än en vecka sedan du somnade in och jag har fortfarande svårt att greppa att du inte finns längre. Hur går man vidare när en av de viktigaste personerna i ens liv somnar in? Helt plötsligt så finns inte min farfar längre, och jag kommer aldrig få se honom igen, jag kommer aldrig få höra honom säga "hej, goding!" så fort han ser mig.
 
Alla minnen jag har med dig, det är sånt jag kommer bära med mig hela livet. Några av de starkaste minnena jag har är alla gånger jag fick följa med dig till bilverkstan och se när du jobbade. Eller den gången när jag följde med dig på älgjakt och jag ville åka hem igen så fort min oboy var slut, och du faktiskt avbröt jakten och följde med mig hem och drack oboy med mig vid köksbordet. För att inte glömma alla resor vi gjort tillsammans. Jag är så tacksam över att jag har fått växa upp med dig vid min sida.
Jag vet att du har det bättre där du är nu, äntligen återförenad med farmor, men det gör fortfarande lika ont.
Det är så mycket som jag har velat uppleva tillsammans med dig, som nu inte längre kommer hända. Du kommer inte få se mig fylla 18, du kommer inte se mig ta körkort och du kommer inte få se mig ta studenten. Fast på ett sätt så kanske du är med ändå? Jag kan ju fortfarande känna din närvaro, och jag kommer alltid bära en del av dig med mig. 
Jag älskar dig, farfar. Jag är så lycklig över att du är min farfar. Och jag är så glad över att jag har haft dig nära i hela mitt liv. Du är en av de viktigaste personerna i mitt liv, och det kommer aldrig förändras.Jag är så glad över att det sista jag sa till dig var att jag älskar dig, och jag är glad över att jag fick hålla din hand i fredags. 
Du fattas mig. Jag saknar dig. Jag älskar dig.  
Upp