4/3 - 2010




Detta var vad jag skrev på min dåvarande blogg när jag kommit hem från min allra första (förhoppningsvis inte sista) konsert med Tokio Hotel. Pojkarna som jag faktiskt har lyssnat på i fem år, hur sjukt? Även om ingenting är sig likt så älskar jag fortfarande allt som har med dom att göra. Kalla mig töntig, eller vad ni vill, men jag älskar verkligen det här bandet. Dessa fyra killar har hjälpt mig genom mycket, bara genom att finnas där med sin musik, sina texter. Genom Tokio Hotel har jag fått vänner för livet, och jag vet att det kommer ta många år innan jag släpper alla minnen som deras musik har gett mig.

Och ja, jag gråter fortfarande när jag lyssnar på vissa av deras låtar. Speciellt dessa två.
Upp