Trött.

Nu ska jag krypa ner i sängen, har pratat med Johanna i 45 minuter.
Skönt att prata med någon. Skrev med Dilnaz förut också.
Ni är verkligen underbara!
Tack för att ni finns för mig, och för att ni orkar lyssna.
Nu ska jag ta några huvudvärks tabletter och sova.
Natti.


Elin och jag i våras.

Du säger väl till om jag ska gå?

Lyssnar på Winnerbäck och grinar sönder.
Undrar varför?
Kan det vara för att mitt liv suger? Kan det vara för att mitt hjärta är krossat?
Jag vet inte riktigt, men jag tror på båda delarna.
Satt och kämpade på bussen, för att inte börja gråta.
Men så fort jag kom innanför dörren här hemma kom tårarna.

I'm in the corner watching you kiss her


Kom att tänka på sätt att dö på.
Jag vill nog helst somna in, bara sova och aldrig mer vakna.
Eller ta livet av mig, hoppa från en bro eller klippa, somna i ett badkar.
Jag vet, det är jätte hemskt. Men för tillfället är det så jag mår.
Jag ska inte ljuga för er och säga att jag mår bra, för det gör jag inte.

Självmord har alltid varit ett väldigt svårt ämne för mig.
Min vän Eliza (Elli, som jag kallar henne i bloggen) tog livet av sig 2007.
Det har satt djupa sår i mig. För med henne kunde jag prata med oavsett vad.
Hon dömde aldrig. Hon sa aldrig "jag finns här, gumman, alltid".
Hon behövde inte säga det, för jag visste. Hon visste.
Jag trodde aldrig att hon skulle försvinna så fort som hon gjorde.
Det sista hon skrev till mig, det sista livstecknet från Elli var detta.

"Lova att inte göra något dumt, och kom ihåg allt vi pratat om. Glöm mig inte!
Jag kommer att vara med i varje steg du tar, jag älskar dig Wikki.
Det kommer jag alltid att göra, men jag klarar inte mer nu.
Jag orkar inte leva längre, du och Johanna måste vara starka tillsammans.
Hejdå Wikki. Jag älskar dig, glöm aldrig bort att du är guld värd!"


Det var inte exakt allt, eftersom många delar i det mailet är privata.
Men det mailet är det enda som får mig att kämpa.
Det som får mig att minnas, hur dåligt jag mådde när jag var 11/12 år.
Jag var helt förstörd efter det mailet, men det är ett av dom mest betydelsefulla mailen jag någonsin fått.

Du är ett glashus och jag är en sten, men det är du som försöker se igenom mig..

Jag saknar tiden då jag var liten, jag kunde skratta och le, jag hade nästan inga bekymmer alls.
Det jobbigaste var när mamma hade lämnat mig på dagis, och jag saknade henne.
Jag la mig alltid på soffan och grät, jag ville ju till mamma.
Det enda jag blev riktigt sur över var att pappa och min storebror fick vara hemma och sjuka.
Och jag var så sur för att jag inte va sjuk, och för att jag va tvungen att va på dagis.
Mamma sa alltid saker som fick mig på glatt humör!
Som den gången då dom var sjuka och jag klagade, då sa hon i bilen påväg hem.
-Victoria, idag ska vi göra någonting roligt, bara du och jag!
Jag kommer ihåg att vi åkte hem, och jag retade min bror för att han var sjuk och inte fick göra något roligt.
Mamma och jag satte oss vid datorn, och mamma visade bilder på djur, jag kollade på en giraff och frågade vad det var, och att saken var lika lång som granen på framsidan. Och du berättade att vi skulle åka till en djurpark.
Jag var så himla lycklig. Visst, min bror blev frisk, och pappa också.
Så vi åkte allihop. Lycka.

Jag skulle göra allt, för att bli så lycklig igen. Men det känns hopplöst.
Min livsglädje är borta, visst, jag ser glad ut, jag skrattar och ler.
Men det är en fasad. Alla går på den, men vissa ser.
Och dom lyssnar, jag kan gråta ut i deras famn.

När jag såg honom idag, slog det mig.
Han vill inte vara min vän, klart att han inte vill.
Men han känner sig tvingad till det.
Jag hatar mig själv för allt jag gjort, och inte gjort.
Jag ångrar allting, eller nej, inte allt.
Förra året var bra, men sommaren har gjort både mig och dig till helt andra personer.
Vi kanske inte var så perfekta ändå.
Vi har ju nästan ingenting gemensamt.
Jag saknar den du var förut.

I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like


Sjuk?

Ont i halsen, ont i huvudet, ont i kroppen, trött. JÄTTE kul med idrott första lektionen va?
Friidrott idag. Verkligen kul alltså..
Suger på det, men det får väl funka ändå..
Åker iaf till skolan i mjukis kläder, så har jag det klart, slipper byta om i skolan då.
Efter gympan har vi musik, sen matte, sen språk, sen NO, sist Elevens Val. WOOHO.
För sista lektionen alltså!
Nej, nu ska jag käka frukost. Har inte ätit någonting sedan frukost igår.
På 24 timmar nästan exakt tror jag.
Eller vänta! Jag åt en macka på eftermiddagen.

Nu ska jag dra. Blir tights och skjorta idag. Bara 5 grader just nu!
Jag kommer F-R-Y-S-A!
Fast ah, igår hade jag shorts på mig så..

Upp